Idag 9 mars är det 78 år sedan Robert James Fischer föddes i Chicago USA. Han blev schackets elfte världsmästare och gjorde verkligen rent hus med motståndet under sin väg mot VM-titeln 1970-72. Hans spel var på samma gång skarpt och väl avvägt. I öppningen överraskade han gång på gång sina motståndare med teoretiska nyheter, i mittspelet kunde han både manövrera och kombinera ut sina motståndare och i slutspelen omsattes vunna fördelar till seger med minutiös precision.
Mig veterligen besökte han aldrig Uppsala eller UASS. Det närmaste han kom var nog Interzonturneringen i Stockholm 1962 där han dominerade uttryckligen och vann med hela 17½ poäng av 22 och 2½ poäng i marginal till andrapristagaren.
Men en spelare som mötte Bobby vid brädet och som senare skulle göra sig känd i UASS-sammanhang var Bertil Westin. Han spelade för ömsom Akademiska och ömsom Upsala ASS under 1960- och första hälften av 1970-talet och erövrade då två UM-titlar, fem distriktsmästerskap, men därtill också ett lagguld med UASS 1973. Det var första och hittills enda lagmästerskapet som vi vunnit.
Första gången de stötte på varandra var i USA i slutet av 1950-talet. Bertil Westin var nämligen polis till yrket och stationerad som vakt i New York i FN-skrapan under samma period som Bobby var på frammarsch. På den tiden var Dag Hammarskiöld generalsekreterare för organisationen och Bertil var bland annat vakt under säkerhetsrådets möten.
Bertil gillade Fischer som person och de stötte på varandra på den legendariska Manhattan Chess Club, men han fick aldrig chansen att spela mot den store amerikanen då. Den chansen dök istället upp 1962 i nämnda interzonturnering i Stockholm. Nej, Bertil var inte kvalificerade att delta i själva turneringen. Men under tävlingen arrangerades en fest för deltagarna och då spelade Bobby och Bertil ett blixtparti. Hur det gick? Jo, UASS-spelaren kom god tvåa och Bertil sade efteråt att: ”Det kändes som att det kvittade vad man gjorde för drag”.
